Barnlängtan

Ofrivillig barnlöshet ska hanteras och prioriteras på samma sätt som all övrig vård i Sverige. Det innebär att ofrivilligt barnlösa enligt lag har rätt till en god vård på lika villkor för hela befolkningen. Som det borde se ut skulle läkaren och patienten tillsammans ska diskutera behandlingsalternativen och läkaren skulle föreslå och genomföra den behandling som hade störst chans att lyckas. Behandlingen borde bara kunna avslutas av tre skäl: behandlingen lyckas, behandlingen har för låg chans att lyckas eller att patienten vill avbryta. Om du vill läsa mer om hur lagen ser ut rekommenderar vi Jennie Rasmussons uppsats i juridik.

Tyvärr är det inte fallet i landstingen idag, utan vården begränsas på godtyckliga och olämpliga sätt i hela Sverige. Alla landsting har begränsningar som gör att mellan tre fjärdedelar och hälften av de som inte lyckas skulle kunna få barn med fler behandlingar. Läs gärna mer om hur Barnlängtan ser på vårdbegränsningarna i vår rapport "Vård på ojämlika villkor - landstingens vårdbegränsningar vid ofrivillig barnlöshet".

Bakgrund

Orsakerna till detta varierar, men beror i hög utsträckning på fördomar om ofrivillig barnlöshet. Under mitten av nittiotalet genomfördes Prioriteringsutredningen om hur prioriteringar i sjukvården ska genomföras. I den utredningen förekom många fördomar, som att ofrivillig barnlöshet inte är en sjukdom, och därför föreslogs att landstingen skulle få begränsa vården genom att exempelvis ha antalsbegränsningar på IVF-behandlingar eller tillämpa en ettbarnspolitik för ofrivilligt barnlösa. Men utredningens åsikter om ofrivillig barnlöshet fastslogs aldrig, utan regeringen tog bestämt avstånd från utredningens slutsatser. Sedan propositionen om prioriteringar i sjukvården 95/96 ska därför ofrivillig barnlöshet prioriteras på samma sätt som all annan vård som inte är akut. Riksdagen har slagit fast att ofrivillig barnlöshet är en sjukdom.

Många av de som var med på den tiden som Prioriteringsutredningen gjordes har inte förstått att utredningen aldrig blev verklighet, utan att regeringen och riksdagen gick på en annan linje. Därför ser regelverken i landstingen ut på ett sätt som faktiskt inte följer vad riksdagen har sagt och Barnlängtan möter ofta politiker som hävdar att ofrivillig barnlöshet inte är en sjukdom med hänvisning till Prioriteringsutredningen.

Ofrivillig barnlöshet tillhör prioriteringsgrupp III

Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar. Här ser du några exempel på sjukdomar förutom ofrivillig barnlöshet som tillhör denna grupp:  

-        alkoholmissbruk som kan skötas i öppen vård
-        allergier (utom astma)
-        blåskatarr och andra infektioner i nedre urinvägarna
-        gallväggssjukdomar
-        kronisk luftrörskatarr
-        livmoderframfall
-        ljumskbråck
-        mag-tarmbesvär
-        migrän
-        prostatabesvär
-        psykiska störningar med bibehållen verklighetskontakt
-        sköldkörtelsjukdomar
-        underlivsinfektioner
-        urininkontinens
-        åderbråck
-        öroninflammationer

Det innebär att det är lika lagligt för landstingen att införa en regel som säger att de bara behandlar öroninflammation tre gånger som det är lagligt för landstingen att ha en regel som säger att de bara behandlar ofrivillig barnlöshet tre gånger.

Olikheter i landstingsfinansierad vård i Sverige.

Barnlängtan har under 2010 gjort en enkätstudie på hur situationen ser ut i landstingen i Sverige.
De tidigare orimligt långa väntetiderna i Norrland är nu borta på bekostnad av antal behandlingar. Barnlängtan anser att alla par skall ha rätt till en individuell bedömning och vård utifrån behov och läkarens bedömning, precis som vid andra sjukdomar. Det innebär att vi inte tycker att politiker ska besluta om antal behandlingar.

"Vård på ojämlika villkor - landstingens vårdbegränsningar vid ofrivillig barnlöshet".

För att läsa pdf-filer behöver du ett särskilt tilläggsprogram, Adobe Reader, på din dator.
Du kan hämta programmet gratis på Adobes webbplats. Hämta Acrobat Reader.