Behandlingar

Äggfrysning
Embryodonation
Ägglossningsstimulering
IVF och ICSI
Adoption
Surrogatmödraskap
Äggdonation

ÄGGFRYSNING

Det finns både medicinska och sociala skäl till att kvinnor vill bevara obefruktade ägg med hjälp av nedfrysning.
Nedfrysning av ägg kan vara ett alternativ för kvinnor som drabbas av cancer, där behandlingen är skadlig för äggstockar och ägg eller för kvinnor som drabbas av annan medicinsk sjukdom där planerad medicinering eller operation på äggstockar riskerar att negativt påverka kvinnans äggreserv. Det kan också vara ett skäl att frysa äggen för de kvinnor som önskar uppskjuta familjeplaneringen och barnafödandet av sociala skäl.

Bakgrund
Obefruktade äggceller skiljer sig från spermier och embryon genom att de är mycket känsliga och har med tidigare frysmetoder haft låg överlevnad och dålig möjlighet att ge upphov till graviditet. Den teknik som nu används för att frysa äggceller kallas för vitrifikation och utvecklades i Japan och har förfinats vid en av Europas ledande fertilitetskliniker i Spanien. Tekniken innebär att de obefruktade äggcellerna fryses mycket snabbt till -196°C. De frysförvarade äggcellerna kan sparas i flera år och kan hjälpa kvinnor till graviditet även efter det att den naturliga fruktsamheten avtagit. De frysta äggcellerna kan förvaras i flytande kväve under lång tid, utan att de påverkas av yttre faktorer. Metoden används idag rutinmässigt på flera håll i världen. Studier från b.la.Spanien visar att möjligheten till graviditet är lika stor som vid traditionell provrörsbefruktning med färska äggceller.
Källa: Nordic IVFCenter

Hur fungerar det?
För att kunna frysa ett lagom antal ägg måste kvinnan genomgå en hormonstimulering på samma sätt som hormonstimulering inför vanlig IVF, som får äggstockarna att mogna ut flera ägg samtidigt. Ca 10 äggblåsor per stimulering är ett lagom antal. En sådan hormonbehandling startas oftast i anslutning till en mens och pågår i ca 10 dagar. Den naturliga hormoninsöndringen som styr äggstockarnas funktion blockeras samtidigt genom ett antihormon (sk antagonist) vilket förhindrar för tidig ägglossning. Man följer behandlingseffekten med blodprov och/eller ultraljud vid 2-3 tillfällen och när äggblåsorna är lagom stora ges en spruta med ägglossningshormon får äggcellerna att slutmogna samtidigt. Äggcellerna uthämtas ur äggblåsorna genom ultraljudsledd punktion och tas snabbt omhand av laboratoriepersonal för preparation och nedfrysning. Källa: Nordic IVFCenter

Regler och lagar
Det finns inga lagar i Sverige som reglerar hur länge man får frysa sina ägg. I väntan på regler sätter varje klinik upp egna regler. Man får inte ha fyllt 40 år när man fryser ner sina ägg och inte ha fyllt 45 år vid embryoåterförandet. Källa: Fertilitetscentrum Göteborg

Mer information:
Äggfrysning på Fertilitetscentrum i Göteborg
Frågor och svar om äggfrysning
Äggfrysning, steg för steg

 

EMBRYODONATION

Vad är embryodonation?
Embryodonation innebär att par som har gjort en IVF-behandling och fått embryon över i frysen kan donera sina överblivna embryon om de inte vill ha fler barn. Embryona kan sedan användas av par eller singeltjejer som av en eller annan orsak inte kan få fungerande embryon själva.
Vad är fördelen med embryodonation?
Embryodonation är enda vägen att bli gravid för par och ensamstående som både saknar egna ägg och egna spermier eller som har genetiska sjukdomar som gör att de inte vill använda sina egna könsceller. Sedan så innebär embryodonation ingen risk eller påfrestning för donatorerna, för embryona finns redan frysta. Eftersom de möjliga donatorerna själva gjort IVF är de väl införstådda i vad det är de donerar och varför och det är därför troligt att det vore lätt att rekrytera villiga donatorer. Embryodonation skulle därigenom kunna vara ett alternativ för par som behöver äggdonation, men där donator saknas.
Slutligen är det många par som själva gått igenom IVF som tycker att det känns fel eller jobbigt att behöva slänga överblivna embryon ifall de inte önskar fler barn. För dem skulle det kunna vara ett attraktivt val att donera embryona.

Regler och lagar
Embryodonation är inte tillåtet i Sverige enligt Lag (2006:351) om genetisk integritet m. m.7 kap. 3§
”Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget, skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier.
Om behandlingen avser en ensamstående kvinna, ska ägget vara kvinnans eget. Lag (2016:18).”

När lagtexten skrevs var det inte tillåtet med assisterad befruktning för samkönade par och man ansåg att det var viktigt att barnet har en genetisk koppling till någon av föräldrarna. Barnlängtan anser att det här är ett värderande påstående som helt saknar vetenskapligt stöd, de studier som finns visar snarare på att donationsbarn i genomsnitt mår väldigt bra. Sedan finns också ett domstolsbeslut från den * Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som säger att argumentet att donationer upphäver de genetiska banden inte är hållbart.

 

ÄGGLOSSNINGSSTIMULERING

Ägglossningsstimulerande behandlingar är oftast något som är aktuellt för kvinnor med PCO, polycystiskt ovariesyndrom, där ägglossningen inte sker av sig själv.
Behandling med Klomifen/Pergotime
Om det finns problem med ägglossningen brukar läkaren oftast börja med att behandla med Klomifen (Pergotime), vilket gör att det första steget i ägglossningsprocessen fungerar bättre. Klomifen gör nämligen så att hjärnan börjar producera mer av de hormoner som krävs för att signalera till kroppen att den ska förbereda en ägglossning.
Klomifen är ett bra sätt att få igång ägglossningen för kvinnor där den inte fungerar ordentligt. Innan en sådan behandling inleds är det dock bra att både kvinnan och mannen är ordentligt undersökta. Klomifen är, precis som de flesta andra läkemedel, något som kan ha besvärliga biverkningar och många upplever att de mår illa, blir ledsna eller irriterade och känner andra symptom på hormonförändringen genom Pergotime. Därför är det bra att veta att det inte är något annat fel, t.ex. dåliga spermier eller stopp i äggledarna som orsakar problemet. Behandling med Klomifen bör inte heller fortsätta mer än några månader, eftersom majoriteten av alla där Klomifen fungerar blivit gravida efter runt 3 försök och att Pergotime eventuellt kan ge en liten riskökning för cancer om man gör för många behandlingar.
Gonadotropiner
Gonadotropiner används om Pergotime inte hjälper. Det heter som de gör för att de påverkar gonaderna, vilket är den medicinska benämningen på testiklarna och äggstockarna. Den här typen av läkemedel får man inte som tabletter, utan som sprutor.
De hormoner man brukar få när man får gonadotropiner är syntetiska motsvarigheter till hCG (det hormon som graviditetstest mäter) och FSH (follikelstimulerande hormon). Gonal-f och Puregon, vilket är vanliga preparat att få i sprutform, är syntetiskt FSH och för kvinnor gör det att äggblåsorna (folliklarna) växer. Därefter får man oftast en spruta som innehåller hCG och då utnyttjas det faktum med att hCG och LH är så lika på molekylär nivå att kroppen inte märker skillnaden. LH är det hormon som orsakar att äggblåsorna spricker och att ägget kommer ut i äggledarna och det är det hormonet som ägglossningstest mäter. hCG fungerar därför likadant som LH skulle göra och orsakar därigenom att äggblåsan spricker och kommer ut i äggledaren, så att ägget kan bli befruktat.
Eftersom man får en spruta med hCG för att få ägget att lossna kan man få felaktiga resultat av graviditetstest om man tar dem nära inpå sprutan.

IVF OCH ICSI

IVF står för In Vitro Fertilization. Det betyder att man tar ut ägg från kvinnan och befruktar dem med mannens spermier utanför kroppen. IVF kallas också för ”provrörsbefruktning”, men i verkligheten använder man inga provrör.
Hur går det till?
För att göra IVF behöver kvinnan ta hormoner för att göra att många ägg mognar samtidigt. Ofta börjar man med en nässpray som stänger av kroppens egen produktion av hormoner som styr ägglossningen och den nässprayen tar man i 2-3 veckor innan man börjar med nästa medicin. Syftet med sprayen är att få bättre kontroll över vad som händer och förhindra att äggen börjar lossa av sig själva innan det är dags. Har man endometrios kan man ibland behöva ta nässprayen i flera månader, för att endometriosen ska försvinna innan.
Därefter får man börja med sprutor, som innehåller hormon för att få äggstockarna att börja producera äggblåsor. Det hormon man får heter follikelstimulerande hormon, FSH. Samtidigt tar man fortfarande nässprayen, fast ofta i lite lägre dos. Vissa kvinnor får göra något som ofta kallas för ”korta metoden”. Då får man ingen nässpray, utan sprutor som man börjar ta ett tag efter att man började med sprutorna med FSH. De sprutorna hindrar också spontan ägglossning.
Har man få ägg eller problem med att äggen inte blir bra kan man få ett hormon till, som heter luteiniserande hormon (LH). De kan hjälpa vissa kvinnor att få bättre ägg.
Man ska ta sina sprutor vid samma tid på kvällen. Efter runt en vecka kollar läkaren med ultraljud för att se hur äggblåsorna växer. Ibland får man göra väldigt många ultraljudskontroller, t.ex. de som har PCO, andra behöver bara göra en eller två.
När äggblåsorna är tillräckligt stora får man ta den sista sprutan. Den innehåller human chorionic gonadotropin (hcg), som gör att äggen mognar och görs redo för att bli uttagna.

Äggplock
Två dagar efter sprutan får man komma till kliniken för att göra äggplocket. Där får man byta om till sjukhuskläder. Därefter får man ofta lugnande medel och de sätter en infart i armen eller på handen så att de kan ge smärtstillande under tiden som de gör äggplocket. Killen får antingen ta med sig spermier i en burk hemifrån eller lämna spermierna i ett rum på kliniken.
Därefter får man komma in i rummet där äggplocket görs och sitta i en gynstol. Med under tiden finns ofta en läkare, en sjuksköterska och en embryolog. Ens partner får sitta med vid huvudändan av stolen. De flesta blir lugna av morfinet och det lugnande medlet, så även om det är obehagligt innan, är det ofta inte så skrämmande när man väl är där.
Läkaren har en ultraljudsstav med en nål på. Med hjälp av den punkterar hen äggblåsorna på äggstockarna och suger ut innehållet, inklusive äggen. När läkaren tömt en äggblåsa tar embryologen över och kollar om det kom med något ägg.
Om det gör ont kan man oftast få mer smärtstillande under tiden. För de flesta fungerar smärtlindringen bra.
Efteråt är man oftast väldigt trött och har ont i magen. Man får ligga kvar på mottagningen i någon eller några timmar tills man mår bra nog för att åka hem. Många behöver vara hemma även dagen efter äggplocket.

Embryoåterföring
Efter att äggplocket är gjort tar embryologen över äggen. Om spermierna har bra kvalitet lägger man ägget bland en massa spermier och låter dem bli befruktade på egen hand. Om spermierna däremot inte har så bra kvalitet så väljer embryologen ut en spermie och sticker in den med hjälp av en nål in i ägget. Det kallas ICSI, intracytoplasmatisk spermieinjektion.
Beroende på vilken klinik man är på, hur många ägg man fick och andra faktorer så odlas sedan äggen i antingen 2 eller 5 dagar. 5-dagars kallas för blastocyster. Fördelen med att odla i fem dagar är att det blir lättare att välja vilka embryon som har en chans att utvecklas hela vägen. Nackdelen är att miljön i laboratoriet är lite sämre för embryona än livmodern, så har man otur så stannar ett embryo i labbet trots att det hade kunnat bli en graviditet i livmodern. Därför är 5-dagarsodling framförallt bra när det finns många embryon att välja mellan.
För att göra embryoåterföringen får man åka tillbaka till kliniken. Det är oftast helt smärtfritt att få tillbaka ett embryo och det går på några minuter.

Efteråt
Efter äggplocket får kvinnan ta progesteron, som antingen kommer som slidpiller eller gel.
14 dagar efter befruktningen, det vill säga 14 dagar efter äggplocksdagen, visar graviditetstest rätt svar för de allra, allra flesta.
Fram tills man gör graviditetstestet är det bra att leva så normalt som möjligt, men man ska lyssna på sin kropp. Här är några saker att tänka på:
– Träning är generellt sett bra, ökar blodcirkulationen och gör att man mår bättre, men man ska lyssna på sin kropp. Gör det ont från äggstockarna eller om man är överstimulerad bör man absolut inte träna.
– Så länge man mår bra så finns det inga problem med att jobba. Det minskar inte chansen att bli gravid.
– Vissa smärtstillande tabletter, t.ex. Ipren, är direkt skadliga för fertiliteten. Undvik dessa vid alla andra tillfällen än vid menstruationen om du är ofrivilligt barnlös. Alvedon eller paracetamol är däremot inte skadligt för fertiliteten.
– Alkohol i små mängder är inte skadligt innan du har ett positivt graviditetstest. Ett glas vin är alltså okej. Däremot är alkohol inte positivt för fertiliteten och man bör vara måttlig. Vissa kliniker har tidigare gett en smärtstillande medicin vid äggplocket som är livsfarlig att kombinera med alkohol, så drick inte alkohol samma dag som äggplocket om din klinik inte försäkrat dig om att det är ofarligt.
– Naturläkemedel är generellt sett inte testade för hur säkra de är eller om de påverkar fertiliteten. Fråga din läkare om du vill använda naturläkemedel.
– Det finns vissa studier som visat att det kanske finns en lite ökad risk för tidiga missfall om man dricker jättemycket kaffe. 1-3 koppar kaffe är däremot helt säkert.
Om du får ont, mår dåligt, går upp jättemycket i vikt, svullnar mycket om magen eller får svårt att andas bör du omgående kontakta kliniken. Då kan det vara överstimuleringssyndrom, där man får så mycket för mycket hormoner att det börjar samlas vätska i magen. Om det gör jätteont eller du mår väldigt dåligt bör du söka akut.
Vad är fördelen med IVF/ICSI?
För kvinnor med stopp i äggledarna eller män som har väldigt dåliga spermier är IVF/ICSI enda sättet att bli gravida. Men IVF/ICSI är den bästa metoden för att behandla nästan alla former av ofrivillig barnlöshet. ”Oförklarad” barnlöshet innebär alltid att det finns någon form av medicinskt hinder mot en graviditet, men som inte går att hitta. IVF hjälper väldigt bra då med.
2008 ledde 26 % av alla färska IVF-försök till att paret fick ett barn. Drygt 20 % av frysförsöken ledde till barn. Prognosen är dock väldigt olika för olika individer – ju fler och bättre ägg en kvinna har desto bättre chans.
Vad behöver förändras kring IVF/ICSI i Sverige?
Idag är mindre än hälften av alla IVF-försök betalade av landstingen. Majoriteten är alltså betalad av patienterna själva. Det beror på att landstingen har hittat på många regler som går ut på att stänga patienter ute ifrån vården, exempelvis genom ålders- och antalsbegränsningar. Landstingen bekostar aldrig IVF för att par ska få syskon. Barnlängtan anser att det är lönsamt för samhället med IVF och att IVF leder till ökad livskvalitet för dem som drabbats av ofrivillig barnlöshet. Barn ska inte heller vara en klassfråga. Därför anser organisationen att de som behöver IVF/ICSI ska få den behandling som är motiverad ur ett medicinskt perspektiv, vilket exempelvis innebär fler än 3 försök och syskonbehandlingar.

ADOPTION

Vem får adoptera?

Gifta par
Som gift par har du rätt att ansöka om adoption.

Registrerade partners
Homosexuella par som ingått registrerat partnerskap har rätt att ansöka om adoption. I dagens läge är det inget internationellt adoptionsland som godkänner adoption till homosexuella par.

Ensamstående
Ensamstående får ansöka om adoption.

Ålder?
För att få ansöka om adoption skall man, om inte särskilda skäl föreligger, vara över 25 år. Någon övre åldersgräns finns inte i lagen. En del av adoptionsländerna kan ha vissa ålderskriterier.

Föräldrautbildning
Från och med 2005-01-01 är en föräldrautbildning obligatorisk för att få medgivande till adoption av Socialnämnden.
Er kommun skall anordna utbildningen.
Ring er kommun och anmäl ert intresse för hemutredning. I vissa kommuner är det kö till dessa. Kommunen är skyldig att påbörja utredningen ”skyndsamt”.
Om det tar lång tid, hänvisa till Socialtjänstlagen 11 kap 1 § där det står att ”Utredningen skall inledas utan dröjsmål”.
Långsam hantering kan anmälas till länsstyrelsens sociala enhet eller också till Justitieombudsmannen (JO). Tänk på att lagen gäller även om kommunen har få utredare. När utredning påbörjats tar den vanligtvis från tre till nio månader. Socialnämnden fattar slutligen beslut och ungefär en vecka senare får ni besked.

(Utebliven text, länkar m.m.)

Jag vi vill adoptera. Hur gör jag/vi nu?

Ta kontakt med er kommun
Anmäl att du/ni vill starta en hemutredning i syfte att få adoptera. De flesta kommuner kallar till en informationsträff för par/ensamstående som vill ansöka om adoption. Där får man blanketter för att ansöka om medgivande till att bli adoptionsföräldrar. Man kan även få blanketten per post genom att ringa kommunens familjerättsenhet.
Arbetsbelastningen hos familjerättsenheten kan vara hög, men väntetiden bör inte överstiga tre månader. En del kommuner startar inte hemutredning förrän dem som ansökt genomgått adoptionsutbildning.

(Uteblivna länkar)

Adoptionsutbildning
Från och med 1 januari 2005 gäller den nya adoptionslag som säger att man skall ha genomgått föräldrautbildning/adoptionsutbildning innan man kan få medgivande av Socialnämnden. Syftet med utbildningen är att man som blivande förälder skall ha kunskap om ett kommande barns behov och vad det innebär att adoptera.
Läs mer om adoptionsutbildningen på MIA´s hemsida (Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor): http://www.mia.eu/ (Se länk)

Adoptionsorganisation
Man kan ställa sig i kö hos flera adoptionsorganisationer, men bara vara sökande i en när handlingarna är klara att skickas till adoptionslandet

SURROGATMÖDRASKAP

Surrogatmödraskap är inte direkt förbjudet i Sverige idag, men är juridiskt svårt att genomföra och behandlingar kräver att man åker utomlands. De paragrafer som förhindrar medicinska behandlingar för att åstadkomma surrogatmödraskap är i huvudsak samma paragrafer i lagen om genetisk integritet m.m. som förbjuder embryodonation och IVF för andra än sammanboende par.

Vad innebär surrogatmödraskap?
En kvinna är gravid och bär ett barn åt en annan förälder/par. Kvinnan kan vara gravid med sina ägg och sperma från mannen som skall bli pappan. Hon kan även vara gravid med både ägg och sperma från de blivande föräldrarna. Det kan även vara donerade ägg och/eller sperma. (Embryodonation är idag förbjudet enligt svensk lagstiftning)

Kvinnan som bär barnet har som avsikt att inte behålla barnet. De som blir föräldrar blir juridiskt och socialt barnets vårdnadshavare. Om någon av parterna har donerat ägg eller spermier är den även genetisk förälder.

Befruktning kan ske genom insemination, om surrogatmodern har sina egna ägg. Vid donerade ägg med egen eller donerad sperma används IVF – In Vitro Fertilisering.

Finansiering

Surrogatmodern kan få ersättning för kostnader runt graviditeten som läkarbesök, försäkringar och i vissa fall kläder. I läkarbesök räknas kostnader för insemination och IVF in. Det räknas som ett icke-kommersiellt/ altruistiskt surrogatmödraskap.
Utgår ersättning utöver reella omkostnader, räknas surrogatmödraskapet som kommersiellt. Kvinnan får en ersättning för att hon är surrogatmamma.

Målgrupper för surrogatmödraskap
De som kan få hjälp genom surrogatmödraskap är ensamstående personer och par där kvinnan har problem med att bli gravida eller där graviditeten innebär stora risker.
Det handlar om kvinnor som exempelvis genomgått cancerbehandlingar eller som saknar livmoder med eller utan fungerande äggproduktion.
Hur ställer sig Barnlängtan till frågan?
Surrogatmödraskap är etiskt komplicerat och det är inte självklart att ofrivilligt barnlösa är vare sig för eller emot surrogatmödraskap. Det vi idag vet är att det finns kvinnor som är surrogatmödrar utan att fara illa av det. Vi vet också att det finns en omfattande industri där kvinnor i låglöneländer kan komma till skada.
Barnlängtan har inte tagit ställning till huruvida surrogatmödraskap skall vara tillåtet i Sverige, utan vill att frågan först utreds av en statlig utredning. En utredning är angelägen eftersom surrogatmödraskap redan förekommer i Sverige.
Barnen som föds av surrogatmödrar hamnar idag i en juridisk gråzon och surrogatmammorna står själva helt utan skydd.
Barnlängtan ställer sig däremot bakom att avskaffa kravet på att antingen ägget eller spermierna måste komma från någon i paret. Därigenom skulle embryodonation tillåtas, vilket är en angelägen förändring.
Barnlängtan är också för att ensamstående ska få hjälp med fertilitetsbehandlingar. Kravet på samboskap för IVF och insemination bör avskaffas.

(SvD) Vem är den rätta mamman?
BARNS BÄSTA | Vem är ett barns rätta mor: hon som födde barnet eller hon som är genetisk och social mor? Tekniken för avhjälpande av ofrivillig barnlöshet ställer oss inför helt nya frågor – men barnens bästa glöms bort av lagstiftningen, skriver Anna Singer.
2 augusti 2006 kl. 05:30 , uppdaterad: 11 oktober 2007 kl. 06:25
Högsta domstolen tog i början av juli i år ställning till frågan om adoption av ett barn som fötts av en surrogatmamma.

Omständigheterna i fallet var följande: Kvinnan i ett gift par kunde inte själv genomgå en graviditet. Eftersom paret ville ha ett gemensamt barn vände de sig till en klinik i Finland för att åstadkomma ett surrogatarrangemang.

Mannens syster skulle bära fram parets barn. Ett av kvinnans ägg befruktades med mannens sperma och * implanterades i systerns livmoder.

Barnet föddes i Sverige och mannens faderskap fastställdes. Paret tog omedelbart hand om barnet. Efter drygt ett år ansökte kvinnan hos tingsrätten om att få adoptera makens barn, något som beviljades.

Mannen ändrade sig emellertid, överklagade adoptionsbeslutet och återkallade sitt samtycke till adoptionen. Hovrätten avslog därför kvinnans adoptionsansökan.

Högsta domstolen slog i sitt beslut fast att kvinnan inte kan adoptera barnet om mannen motsätter sig detta. Det är därför mannen och hans syster som även fortsättningsvis är barnets rättsliga föräldrar.

Beslutet innebär att den kvinna som är barnet genetiska mor och som dessutom varit barnets enda sociala mor inte kan få sitt moderskap rättsligt fastställt. Det är i stället kvinnan som fött barnet, i detta fall systern till barnets far, som ska vara barnets rättsliga mor.

Domstolens beslut sätter fokus på vad som är barnets bästa och på frågan om vårt regelsystem rörande moderskap är anpassat till den verklighet det ska reglera.

Lösningen är helt i linje med de regler vi har. Samtidigt torde det vara uppenbart att den inte är det bästa för barnet. Kvinnan som enligt alla rimliga definitioner borde uppfattas som barnets mor reduceras av rättssystemet till en främling i barnets liv.

Den som rättssystemet utpekar som barnets mor, och som därmed har alla rättigheter och skyldigheter en förälder har i förhållande till barnet, har i verkligheten inget med barnet att göra.

Hur blev det så och är det så vi vill ha det?

Att fastställa vem som är mor till
ett barn har länge ansetts vara enkelt – det är kvinnan som fött barnet. Med utvecklingen av tekniken för äggdonation kom dock saken i ett annat läge; var det kvinnan som donerat ägget som var mor eller kvinnan som födde barnet?

För att undvika oklarhet infördes 2003 en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken som anger att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor. Bestämmelsen antogs också förhindra surrogatarrangemang. Den födande kvinnan skulle alltid bli barnets rättsliga mor och därmed antogs intresset för surrogatarrangemang försvinna.

Så blev det nu inte. Längtan efter barn motiverar ett nyttjande av de möjligheter som finns att tillgå, också surrogatarrangemang.

Även om lagstiftaren tydligt har markerat att surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och därför inte kan tillåtas i Sverige är metoden tillåten i många andra länder, tillgänglig också för svenska par.

Det finns tecken på att användningen av surrogatarrangemang ökar. En del av förklaringen är att tekniken för assisterad befruktning förfinats och användningen av den har blivit allt mer accepterad.

Allt fler par som tidigare inte kunde få barn tillsammans kan i dag få det med sjukvårdens hjälp. En ökad internationell rörlighet förenklar för den enskilde att få kontakt med kliniker som tillhandahåller den önskade behandlingen.

Att få bli förälder har också i allt fler sammanhang kommit att ses som en rättighet för individen. Det är inte längre givet att man måste acceptera sin ofrivilliga barnlöshet om möjligheten att avhjälpa den existerar.

Alldeles oavsett vad man anser om utvecklingen finns det små möjligheter att förhindra att barn blir till på sätt och i sammanhang som vi kanske inte alla säger ja till.

Surrogatmoderskap går inte att lagstifta bort och de regler som tillkommit för att förhindra surrogatmoderskap kan inte användas för att skydda de barn som trots allt tillkommit på detta sätt.

Lagen om fastställande av rättsligt föräldraskap kan inte användas som ett verktyg för att markera vilka
beteenden som gillas respektive ogillas utan måste konstrueras för att så långt det är möjligt skydda barnets intressen, en allt angelägnare uppgift.

Det regelsystem vi i dag har gör uppenbarligen inte det. Det blir i stället slumpen som avgör vem som blir förälder till ett barn.

Den reglering vi nu har innebär att enskilda barns välfärd kommer att offras för oklara principers skull. Det är därför dags att acceptera verkligheten som den ser ut och skapa ett regelsystem som gör det möjligt att bekräfta de familjer barn har även i de fall de inte har skapats på det sätt vi tänkt oss.

För barnets bästa måste viljan att bli förälder, inte sättet det sker på, ges ett mer uttryckligt erkännande.

ÄGGDONATION

Äggdonation är tillåtet i Sverige sedan 1 januari 2003. Behandlingen utförs idag bara på Universitetssjukhus.
Behandlingen görs på c:a 150-200 kvinnor/år. Allt beroende på tillgång till donatorer.
Äggdonation kan vara ett alternativ när:
• Kvinnan inte har tillräckligt bra kvalitet på sina egna äggceller.
• Kvinnan inte har egen äggproduktion.
• Kvinnan har genetiska hinder som ex vid Turners syndrom
• Kvinnan har kommit i ett för tidigt klimakterium.
• Kvinnan har risk att få barn med allvarliga ärftliga sjukdomar.

Antal behandlingar varje par/kvinna får beror på det enskilda landstingets riktlinjer. Kötiden för behandling varierar beroende på tillgång till donatorer. I vissa landsting kan kötiden bli kortare om mottagarparet har en egen donator. Donatorn och mottagarparet bör dock vara noga informerade om vad det innebär. Det är
begränsande åldersgränser för äggdonation liksom vid IVF – In Vitro Fertilisering. Åldersgränserna kan variera beroende på landsting.
Äggdonation sker på samma sätt som en IVF. Donatorn får stimulera äggtillväxten som vid IVF. Äggcellerna plockas sedan och befruktas med mottagarparets spermier. * Det befruktade ägget återförs sedan till den mottagande kvinnan som i sin tur genomgått hormonbehandling för att göra livmoderslemhinnan redo för det befruktade embryot.

Mottagarparet
Mottagarparet genomgår en utredning som visar att kvinnan är berättigad till äggdonation. T.ex. på grund av att hon inte har någon fungerande äggproduktion. Paret får inte ha några gemensamma barn sedan tidigare. Paret genomgår en särskild prövning utförd med hänsyn till medicinska, psykologiska och sociala förhållanden. Prövningen görs av läkare och en beteendevetare. De utreder:
• Parets lämplighet som föräldrar.
• Om paret har en stabil relation.
• Att paret inte är bärare av smitta. HIV, syfilis samt Hepatit B och C.
• Att paret är väl insatta och har kunskap om innebörden av äggdonation och att barnet har rätt att veta sitt genetiska ursprung.

Donatorn
Donatorn får genomgå utredning för att bedöma lämplighet som donator samt vilket motiv hon har till donationen. Foto tas och en levnadsbeskrivning görs och donatorn informeras om barnets rätt att veta sitt genetiska ursprung, alltså kan inte donatorn vara anonym. Mottagarparet och donatorn får dock ingen information om vem donatorn respektive mottagarparet är vid behandlingen. Undantag gäller dock vid anhörigdonation.
Donatorn:
• Bör vara högst 36 år.
• Bör gärna ha egna genetiska barn.
• Ska inte ha haft svårighet att bli gravid om hon har barn.
• Ska vara fri från smitta av HIV, Syfilis samt Hepatit B och C. Donatorn testas alltid två gånger. En gång sex månader innan behandlingen och senare vid behandlingstillfället.
• Ska vara psykiskt frisk.
• Får inte ha något missbruk.
• Bör inte ge upphov till mer än sex barn.
• Kan om hon får många stimulerade ägg vara donator till två kvinnor.
• Får inte veta vem hon donerat till, men kan få information om det lett till graviditet eller inte.

Barnet
Barnet har i Sverige rätt att veta sitt genetiska ursprung. Barnet har rätt att få uppgifter om donatorn när det nått vuxen ålder. Donatorn skall vara väl informerad om det innan behandlingen och har ingen rätt att veta vem hon donerat till eller söka upp barnet.

Facebook0Google+0Twitter0Email

En reaktion på “Behandlingar

  1. Pingback: Äggfrysning | Barnlängtan

Kommentarer inaktiverade.